En modig jul

En modig jul och ett nytt år

De sista månaderna i mitt liv har handlat extra mycket om missbruk, anhörigstöd och medberoende.  Ensamhet, utsatthet och maktlöshet. Tunga ämnen definitivt. Men inte utan energi, glädje och hopp.

 Något som stuckit ut hakan och profilerat sig som en röd tråd genom allt detta tunga är;

Mod.

Jag har den sista tiden slagits av hur modiga många människor är. Behöver vara, vill vara, måste vara. I direkt koppling till arbetet med anhörigstöd – men det här gäller oss alla – oavsett vad vi befinner oss i tänker jag.

Modiga människor som tassar över tröskeln till stödcafét. Modiga människor som tar kontakt med sitt svåra. Modiga människor som blottar det som gör ont. Vågar öppna upp och visa sår, ärr och rädslor. Vågar sätta ord på all skam och skuld de bär på. Vågar säga att de skäms. Att de tycker de misslyckats. Att de inte tycker så värst mycket om sina missbrukande barn alla dagar. Eller sig själva.  

Det är modigt och starkt. Och det är hoppfullt. Den här sortens mod bidrar till att dra brallorna av skam rent generellt, men inte minst, i familjer där missbruk härjar.

Hoppet består i att vi faktiskt behöver vara modiga och släppa på prestigen och skyddet ibland. Ta steg vi kanske inte riktigt vågar. Ta en kontakt vi tvekat på länge, men vet är nödvändig. Ta initiativet till något som känns för svårt. Vi kanske måste våga uttrycka vad vi känner inför något eller någon. För att inte se det försvinna ur vårt upptagningsområde eller vårt liv. Eller – se det klampa in för den delen. Oönskad närvaro i vår närmsta zon. Kräver mod och aktion.

Ni fattar. Vi måste vara lite mer modiga helt enkelt. För att livet pågår utan att ta hänsyn till om vi hänger på eller inte. Det kör på. Och vill vi ha lite inverkan på vilken riktning det tar ska vi vara lite modiga då och då.

Vår väg – min och mammas – valet att vara öppna med vårt svåra – ni vet – missbruket, förlusten av brorsan, alla våra tillkortakommanden, alla missar vi gjorde, all handlingsförlamning – genom att prata om det – visar vi andra att det är ok. Det är ok att ha ”misslyckats”.

Vi har släppt vårt skydd sedan ganska länge. Vi har liksom inget att upprätthålla. Vi har inget att förlora – vi har redan förlorat på det värsta sätt. Kvar är vi.  Och vi har allt att vinna på att vara öppna, sårbara och prestigelösa. På det sättet kan vi istället hjälpa någon annan med bördan.

Den här tanken om öppenhet, sårbarhet och prestigelöshet vill jag ska löpa genom hela livet. Mitt liv. Gärna genom andras också, men det kan ju inte jag bestämma så klart. Över andras liv. Bara över mitt eget. Men oj, vad jag vill kunna ge någon annan mod att också släppa på skyddet. Avmaskera sig – visa det som är. För att därigenom mötas genuint. För i genuina möten blir vi mycket mer av det vi vill vara. Och då blir vi lite mer hela.  

Predestination förekommer bara i en viss mängd som jag ser det – det är så klart diskutabelt – men i stort har vi varje dag en rad beslut vi kan fatta för att påverka fortsättningen. Varje nu. Nu. Nu. För när nu blivit sen – är det för sent.

Jag vill säga, att vi har så många möjligheter på en dag att sätta riktning – för oss själva – men också för en medmänniska. Det kan vara en ack så liten gärning som har en gigantisk betydelse.

En modig jul kan innebära att uttrycka hur man vill ha det egentligen. Det är ju så infernaliskt kravfullt för många. Jul är väl högtiden där högst andel inblandade känner lägst grad av nöjdhet. Om man skulle mäta nöjdhet kring högtid statistiskt.  

En modig jul kan innebära att säga ja eller nej till det som orsakar jobbiga känslor. Men att fatta aktiva medvetna beslut för att själv få trivas lite bättre. Och därmed bli en kanske lite trivsammare typ.

En modig jul kan vara att omfamna glädje och lätthet – ge sig tusan på att hitta ett strå att hänga fast i och se till att det skänker gott. Ni vet – ljus vinner alltid över mörker. Eller som det uttrycks i en proggskatt till låt; Mörker är bara stulet ljus…

En modig jul kan vara att säga välkommen till någon. Eller kanske – nej tack till någon annan. Vad som än känns rätt i hjärtat.

En modig jul kan vara att se saker för vad de är- trots att det kan göra ont. Acceptans.

Min modiga jul består av ett par komponenter; jag är utan mina barn på julafton. Stympad och halv med andra ord. Och jag har alldeles i dagarna beslutat att säga nej tack till vänliga vänner som välkomnat mig hem till dem. Det blir istället en mycket enkel jullunch med min kära mor och mormor. I övrigt stilla. Jag ska möta den här julen själv. I mitt hus som denna jul är tomt på andra. Tomt på puls. Min första jul utan det som var. Jag tänker möta min jul med öppna ögon, hjärta och mod. Och med katten i knät. För att jag behöver det. Det är mitt aktiva beslut och min acceptans i det som är.

Min modiga jul kommer också bestå i att finnas för den som behöver. Jag är nåbar för den som kanske inte orkar. Jag är beredd att ta emot svåra samtal om det behövs. Jag är medmänniska också på jul. För att julen är skoningslös för många familjer. Om någon är modig nog att be om hjälp att orka över jul – då är jag modig nog att finnas i andra änden och försöka ge det stödet.  

En modig jul är alltså något annat än en god jul. Men det känns så viktigt.

Jag vill av hela mitt hjärta bryta skamfylld ensamhet och idéer om att man inte förtjänar att ha stöd i tillvaron. Alla är värda att få stå upprätta med förhållandevis intakt själ.

Jag önskar därför alla jag känner – och inte känner – en modig jul.

Och ett nytt år. Bara ett nytt år. Det får bli vad det blir. Men nytt är ju inte fel.

Modig jul tillönskar jag Dig.

Annons

2 reaktioner till “En modig jul

  1. Så bra skrivet! Kan höra din härliga värmländska i varje klok mening jag läser. Håller med dig, det krävs mycket mod till så mycket. Och det finns så många som ÄR modiga! Som visar andra, att våga .
    Jag blir även jag helt ensam för första julen nånsin. Yngsta sonen o flickvännen som skulle komma har blivit sjuka. Har även jag aktivt tackat nej till att åka till mina föräldrar då min pappa inte kan bete sig trevligt. Men jag möter julen och ska göra mig ett litet julbord framför tvn. Det är ändå en fredag och sonen är drogfri!
    God modig jul 🎄

    Gilla

  2. Jag läser din text först nu. När julen är över. Så viktiga ord -även nu, när vardagen snart tar vid. Tar dem med mig. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close